Tipsa en vän

Safariresor kan rädda tigern

Antalet vilda tigrar är idag bara en liten spillra av sin forna utbredning. I början av 1900-talet fanns det runt 100 000 tigrar. Idag (2010) har 97 procent försvunnit och det finns endast omkring 3 200 vilda tigrar kvar. Tre av tigerns sammanlagt åtta underarter är redan borta, och den sydkinesiska tigern är mycket nära utrotning. I hela sitt utbredningsområde trängs tigern tillbaka av skogsavverkningar, ökat befolkningstryck och inte minst tjuvjakt för tillverkning av traditionell medicin som säljs över stora delar av Kina och sydöstra Asien.

Tiger. / Foto: Staffan Widstrand

Idag genomförs en lång rad åtgärder för att rädda världens tigrar, inte minst via Världsnaturfonden WWF:s försorg. I det arbetet anser Ekoturismföreningen att en väl genomförd ekoturism är ett av flera viktiga bidrag. Det avgörande är att lokalbefolkningen inkluderas i turismen och att en så stor del som möjligt av besökarnas pengar hamnar i lokala fickor. Det handlar om att levande tigrar ska bli mer värda än tjuvskjutna djur.
Ola Jennersten från Världsnaturfonden WWF formulerade det så här i TV-programmet Gomorron Sverige i oktober 2010.
- Tigern måste också kunna betala för sig. Kan man ha en turism där människor i omgivningen får tillbaka pengar för att det finns tiger, då stärks skyddet. Tigern är så populär att en indisk nationalpark utan tiger, säkert lär förlora 90 procent av besökarna.

100 000  tigrar har reducerats till drygt tre tusen på hundra år. / Foto: Staffan Widstrand

Till samma slutsats har även Imran Khan, indisk forskare och turismentreprenör, kommit. Han har räknat ut att en levande tiger är värd tio miljoner kronor för människorna runt en nationalpark. Det är flera hundra gånger mer än vad en tjuvskjuten tiger ger i första försäljningsledet.
- Folk inser att turism är mera lönsamt än jordbruk. Indiens premiärminister kan säga vad han vill om hur viktigt det är att slå vakt om tigrar. Människorna bryr sig inte förrän de ser ekonomisk vinning, slog Imran Khan fast, när han i samband med sitt besök i Sverige (2010) intervjuades i Expressen under rubriken Djuret som är mer värt levande än dött.

Förutom att lokalbefolkningen gynnas av tigerturismen är det viktigt att besöken genomförs med omsorg och hänsyn mot både tigrar och nationalparkernas övrig fauna och flora. Nära samverkan och dialog med lokala naturskyddskrafter är en viktig del i en väl genomförd tigerturism. Arrangörer av tigersafaris har därför ett stort ansvar för hur turismen organiseras i praktiken, vilket givetvis även inkluderar svenska arrangörer av safariresor.
Hösten 2009 presenterade Ekoturismföreningen en kartläggning om hur svenska arrangörer marknadsför sitt utbud av tigerturism och samtidigt informerar sina kunder om situationen för framför allt Indiens tigrar. Resultatet var nedslående, då vår undersökning visade att bara fyra av sjutton granskade arrangörer fick ”godkänt” när det gäller information och policy på sina webbsidor och i mejlsvar till intresserade kunder.
Se vidare Tigerturism utan klös här…

Sumatratiger (Panthera tigris sumatrea). / Foto: David Lawson WWF UK

Positivt var dock att kartläggningen resulterade i mycket medial uppmärksamhet. Via TT kablades nyheten ut till i stort sett alla dagstidningarnas webbsidor, vilket sedan fortsatte med längre artiklar i resebilagor och branschpress. I november följde Vagabond upp granskningen genom att fråga två av Sveriges största safariarrangörer om vad de gör för att skydda tigern.
Se vidare Uppskattad koll av tigerturism här…

Diskussionen fortsatte sedan under våren med bland annat ett debattinlägg under rubriken Ställ krav på tigersafarin i Vagabond undertecknat av Staffan Widstrand och Per Jiborn.

Den springande punkten är dock hur tigerturismen praktiskt organiseras i de länder som ännu är hemvist för vilda tigrar. Om detta vet vi ganska lite. Forskning och undersökande reportage lyser i stort sett med sin frånvaro. Det faktum att indiska myndigheter under 2010 valde att begränsa turismen i flera tigerreservat, tyder dock på att det finns problem. Se vidare Tigerreservat säger nej till turism här…  

Svenska arrangörer av tigersafaris har ett ansvar för hur resorna organiseras. / Foto: Staffan Widstrand

Ekoturismföreningen anser därför att svenska arrangörer av tigersafaris bör arbeta efter ekoturismens riktlinjer och gynna den lokala ekonomin, samverka med naturskyddet, miljöanpassa verksamheten, satsa på kvalitet, upptäckarglädje och goda kunskaper, och inte minst bidra till konkret naturskyddsnytta på de platser som besöks.

I vilken mån svenska arrangörer av tigerturism i praktiken lever upp till detta vet vi inte, eftersom det kräver en utvärdering på plats. Vår avslutande uppmaning, formulerad av Lennart Nyman, tidigare vice ordförande i Ekoturismföreningen och naturvårdschef på Världsnaturfonden WWF, är därför fortfarande giltig:
- Undersökningen bygger enbart på vad arrangörerna själva beskriver på sina webbsidor och i mejlsvar. Vi vet väldigt lite om vad som verkligen görs i Indien. Vår förhoppning är därför att denna granskning bidrar till en fortsatt debatt. Inte minst bör intresserade resenärer, journalister och naturskyddsorganisationer som Världsnaturfonden på plats i Indien ställa frågor, kontrollera och följa upp vad som verkligen sker i praktiken.

 

Länkar & bakgrundsinformation:

 

Spana in svensk ekoturism när den är som bäst.

Nyfiken på svensk ekoturism?
Kvalitetsmärkningen Naturens Bästa visar vägen till Sveriges främsta ekoturismarrangörer.

Gå med i Naturens Bästas resklubb.
Kittla reslusten, ta del av förmånliga erbjudanden och få tips om senaste nytt.
Allt helt utan någon kostnad.

Vill du följa med vad som händer inom svensk ekoturism?
Prenumerera gratis på vårt Pressbrev här… 

Stöd vårt arbete för mer och bättre ekoturism både här i Sverige som på fjärran resmål. Bli medlem i Ekoturismföreningen här…

Uppdaterad den 5 januari 2011