Tipsa en vän
Stockholm den 22 november 2015

Vargturism med förhinder?

Varg i vinterskog

Fem länsstyrelser i Mellansverige beslutade nyligen om licensjakt på totalt 46 vargar i vinter. Bland de utpekade reviren för jakt finns Färna i Västmanland, som idag är kärnområde för landets främsta arrangörer av vargturism. Därmed ställs frågan på sin spets om hur olika intressen ska balanseras mot varandra under vargjakten.

Vargjakten på vinter sker samtidigt som många internationella besökare kommer till Sverige för att spåra varg på skidor eller snöskor. / Foto: Anders Ståhl/goodphotos.se

Ekoturismföreningens uppfattning är att de problem som landets vargar förorsakar i första hand bör hanteras med en generös skyddsjakt. Föreningens generalsekreterare Per Jiborn ger en kort bakgrund:
- Vi har ingen tvärsäker uppfattning om vinterns licensjakt på varg, och vi kan konstatera att formerna för licensjakten har utvecklats positivt sedan den första jakten vintern 2010.  Då var det fritt att jaga i alla revir, tusentals jägare mobiliserades och det blev helt enkelt omöjligt att bedriva en professionell vargturism under ett par veckor. Under de senaste åren har vi haft synpunkter på val av revir och att informationen om jakten har presenterats med mycket kort varsel. Inför vinterns jakt handlar våra invändningar främst om val av vargrevir. 

En kunnig guide kan skapa fängslande berättelser om vargflockens liv och leverne utifrån spårlöpor i snön. / Foto: Staffan Widstrand

De senaste åren har de två ekoturismarrangörerna WildSweden och Nordic Safari främst använt det så kallade Färnareviret i Västmanland. Val av revir är en grannlaga uppgift och Lars Gabrielsson på Nordic Safari berättar om hur de går tillväga.
- Vi lägger massor av tid att lära känna och utforska ett vargrevir. Det är givetvis en investering i arbetstimmar som vi vill få tillbaka, genom att kunna använda området för besökande gäster. Ju bättre vi känner ett område, desto bättre upplevelser och guidningar kan vi leverera till våra besökare. Därför väljer vi medvetet bort revir där förekomsten av tamdjur är högre, där vi vet att markägarna är kritiska till förekomsten av varg och där det finns vargflockar med en sämre genetisk status. Vidare ska reviret passa ihop med boende, måltider och närhet till infrastruktur som busshållplaster och tågstationer för att minimera resandet. Visar den aktuella vargflocken sedan ett oönskat beteende, kan det leda till att vi väljer att byta revir.
- Utifrån dessa kriterier är Färnareviret för tillfället det bästa reviret i Västmanland. Nästan hela reviret består av skog som ägs av Sveaskog, en del av reviret utgörs av en ekopark och en annan del är ett Natura 2000-område. Via dialog med markägaren har vi möjlighet att använda områdets skogsbilvägar och dessutom begränsas fårbesättningar till två - tre stycken. En av dessa fårgårdar är dessutom samarbetspart till oss och används ibland för måltider och övernattningar. Enligt länsstyrelsens skriftliga beslut har skador på jakthundar från revirets vargar begränsats till ett angrepp under 2015. 

Marcus Eldh är en prisbelönt och internationellt uppmärksammad guide inom svensk safariturism. / Foto: Fredrik Jonson

Till saken hör också att den andra arrangören WildSweden har rönt stor uppmärksamhet för sitt safariutbud i allmänhet och sina vargturer i synnerhet. Bara i år har företaget lyckats med bedriften att synas i ett tio sidor långt reportage i Lonely Planet Traveller Magazine och deras vargspårningstur blev listad bland National Geographic Travelers - 50 Tours of a Lifetime. Tidigare i höst belönades företaget dessutom med Stora Turismpriset, vilket innebar att WildSweden tog plats bland tidigare vinnare som Icehotel, Kolmårdens Djupark, Liseberg, SkiStar, Vasamuseet och Medeltidsveckan på Gotland. 

I början av året publicerade Lonely Planet ett tio sidor långt reportage om svensk vargturism. / Foto: Jonathan Gregson

Beslutet om jakt i Färnareviret är fattat av länsstyrelsen i Västmanland, och bygger på en analys av fyra faktorer - risk för angrepp på tamdjur, inverkan på älgförvaltningen, acceptans för rovdjur och genetisk status. Någon utförlig jämförelse mellan länets olika vargrevir kring dessa fyra faktorer presenteras inte och den vargturism som utövas i länet omnämns inte med ett enda ord.
- Efter en genomläsning av länsstyrelsens beslut verkar det som valet av Färnareviret främst motiveras av behovet av att ”minska koncentrationen av varg i de områden där den är som tätast”, säger Per Jiborn på Ekoturismföreningen och fortsätter:
- Hur det målet ska värderas i förhållande till inga angrepp på får och en etablerad vargturism redovisas inte, och det ser vi gärna prövas i en högre instans.
- Vidare tycker vi att den nya strategin för svensk viltförvaltning, som Naturvårdsverket presenterade i somras och där viltturismen jämställs med annat brukande som jakt, borde beaktas i länsstyrelsens bedömning. Det är också värt att notera att den nationella förvaltningsplanen för varg 2014 - 2019 omnämner rovdjursturism som en nytta under rubriken socioekonomisk hänsyn. I de två senaste regeringsförklaringarna finns det också tydliga skrivningar om att svensk ekoturism ska stärkas och dess möjligheter tas tillvara.

Ekoturismföreningen anser att vargturismen måste beaktas på allvar inför vinterns licensjakt på varg. / Foto: Staffan Widstrand

- Vargturism kan knappast ha vetorätt när det gäller jakt, men det är inte heller rimligt att en näring som helt bygger på förekomstens av varg inte ens beaktas i länsstyrelsen skriftliga underlag. I synnerhet mot bakgrund av att reportage och utmärkelser enbart i år har bidragit till att stärka svensk attraktionskraft på internationella marknader för tiotals miljoner kronor.
- Företag som arbetar med vargturism måste göra sin läxa när det gäller val av vargrevir utifrån faktorer som angrepp på tamdjur, lokal acceptans för rovdjur och vargflockens genetiska status. Men har man gjort den läxan ordentligt, måste våra regionala myndigheter nogsamt värdera och väga in den ansträngningen i sitt beslut om licensjakt på varg. Vi kan inte se att det är gjort den här gången, avslutar Per Jiborn.

Länkar:

 

 

 

Tillbaka